Hanna: Äntligen vår!

Det allra käraste vi har i ett hav av vitsippor!

Hej hopp!

Här har man svårt att hinna med som vanligt. Tiden går så fort och det känns som man bläddrar månad i kalendern mest hela tiden... Tänk att vi alldeles strax är inne i juni! Här är det fullt upp för att hinna med jobb, familjetid, vänner, renovering, fotboll osv... Samtidigt som vi försöker uppskatta varje dag :) Men snart är det semester och efter att ha jobbat hela förra sommaren så ser jag fram emot det OTROLIGT mycket.

Men just nu är det vår (eller är det kanske redan sommar? Senaste dagarna har känts så...) Vår första i Norrland på fem år, och var vi lyckliga över vårt hus i vintras så är det ingenting mot för nu. Vi njuter fullt ut av att kunna sitta ute på bron och äta frukost, ligga och sola på baksidan, äta middag ute och lyssna på lugnet till vår fina utsikt! Vi var lite bittra över att våren kom så sent (jämfört med Stockholm) men på bara en vecka så brakade det loss ordentligt och nu står grönskan i full prakt och det poppar upp nya blommor i rabatten varje dag. Våren var som vanligt värd att vänta på, och precis som varje år blir man lika förundrad över hur UNDERBAR denna tid faktiskt är...

Sedan sist vi hördes har det hänt en hel del kul, men även det sorligaste som kan hända i livet. Älskade lilla farmor har efter att ha kämpat på och inte riktigt varit sig själv i många år nu lämnat oss här för att åka upp till farfar i himlen och det river såklart upp många känslor. Och minnen från länge kommer tillbaka... Usch vad jag vill att vissa saker bara ska vara som förr och förbli så, alltid. Men livet är ju inte så, och det är inte så mycket att göra mer än att gråta en skvätt då och då och konstatera att vi hade världens bästa farmor och farfar och vara glad över den tid vi fick tillsammans. Får trösta sig genom att tänka att man förhoppningsvis får träffas någon gång igen ♥

Med en galen 2-åring i huset är det dock svårt att grotta ner sig alltför mycket i det sorliga. Älskade underbara lillskruttan håller en minst sagt sysselsatt och är så full i liv som man bara kan bli. Hon har många idéer och bestämda åsikter om hur allt ska vara och går det inte hennes väg blir hon aaaarg. Smäller i dörren och lägger sig på golvet i sitt rum och grinar på ett minst sagt dramatiskt vis. Och vad mamma och pappa säger spelar inte någon som helst roll, hon gör ändå som hon vill. Men det är inte så farligt mycket trots ändå än så länge, på det stora hela är hon fortfarande ganska så lätt att ha att göra med. Omtänksam och ser till att folk har det bra. Hon pratar som aldrig förr och det känns som att hon förstår det mesta nu och gör sig förstådd. Hon har precis börjat förstå charmen i att verkligen prata i telefon (om än korta samtal) och är så rolig att lyssna på. Hon kan i princip hela Pippi-sången med verser nu (med något lite ord utbytt här och där - så sött), men det är inte alltid hon är på humör att sjunga när vi ber henne (oftaste inte - man ska komma på saker själv!) ;) Räkna till tio gör hon också, dock utelämnas ofta den där trean av någon anledning, och färgerna kan hon som ett rinnande vatten. ***Jaja, lite skryt måste man få skriva om sin pärla, helst när man är sämst på att skriva ner i böcker och får använda bloggen till kom-ihåg istället*** Agnes älskar djur och har massor av hundar i sin närhet, det bästa är att själv få hålla kopplet och gå på promenad (och bäst lämpad för det ändamålet är Amandas lilla Cruz som får finna sig i det mesta, haha). Sen har hon ju Yoshie och "Gujjan" som hon älskar, och dessutom har ju hundfamiljen fått tillökning av Ceasar och Moa (goldenvalpar som Agnes farmor och farfar samt faster med familj just skaffat). Underbart söta! Katter är lite mer exotiska för vår lilla dam, och Agnes blir helt i extas när hon får träffa dem. I regel är dock inte katterna lika glad över mötet som Agnes. Det blr lite vääääl mycket uppmärksamhet där ;) Men favoritdjuret måste man nog fortfarande säga är hästar. Hon har fått några små plasthästar som hon leker väldigt mycket med (tagit över förstaplatsen som Pippi haft). Helst ska någon leka med henne och då ska hästarna prata med varandra ("HEJ. Vad heter du? Jag heter stora hästen"), flyga, pussas och brottas. När vi var i Stockholm för ett par veckor sedan och besökte Skansen så spelade det ingen roll hur söta ren- eller björnbebisar vi såg eller hur nära sälarna simmade... det enda Agnes sa var: "Och vart är hästarna?" Haha, till sist fick hon se någon stackars häst som skulle bära runt på en lång kö ungar.. Och det nöjde hon sig med :) Här nedan kommer lite bilder som legat på kameran ett bra tag. Får göra någon liten bildkavalkad av mobilbilder någon annan gång, för det är tyvärr med den de flesta bilderna tas nu för tiden... Inte lika bra kvalitet men man får vara glad att man åtminstone fångar de där fina stunderna på något sätt!

En stolt Agnes med Cruz i knät!

En av många grillkvällar med vänner! Emil har rivit upp gamla terassen för att bygga ny och vi saknar fortfarande utemöbler så vi bar ut ett gammalt bord och våra köksstolar och åt middag nere på gräsmattan. Det var alldeles för varmt för att kasta bort kvällen på en "innemiddag". Nu, två veckor senare är det helgrönt och blommor på buskar och träd.. Älskar´t!